Konungarnas Dal

Thebe var för länge sedan Egyptens huvudstad, och hade sin storhetstid under artonde till tjugonde dynastin, ca 1532 – 1070 f.Kr, även kallad Nya riket. Thebe var under den tiden centrum i Faraoernas rike, och blev förskönat och uppbyggt med hjälp av Faraoernas rikedomar. Stora tempel och palats växte fram, som på senare tid blivit upptäckta av berömda arkeologer. Konungarnas dal omges av berättelser och myter, som tillsammans bildar en förvirring av vad som egentligen är sant eller inte.

Thebe, staden med de hundra portarna, växte under dess storhetstid till en enorm storlek med sina världsberömda byggnader och monument som överlevt årtusenden, och än idag visar den glans och rikedom som fanns i Egypten på den tiden. Luxortemplet, tempelstaden Karnak, Amontemplet, Hatscheputs tempel och inte minst gravmonumentet i Konungarnas Dal är några av de magnifika byggnader och monument som ännu går att beskåda.

Ramses II anses vara en av de viktigaste faraoerna när det gäller uppbyggnaden av Thebe. Han levde mellan ca 1298 – 1213 f. Kr, och härskade över Egypten under 66 år (1279 – 1213 f. Kr). Under den tiden blomstrade Egypten och nådde nya höjder både kulturellt och ekonomiskt, något som aldrig uppnåddes igen. Egyptens diplomatiska skicklighet gav dem en nästan femtioårig fred med deras grannländer, vilket gjorde att Ramses kunde ägna all sin tid åt att stärka sin huvudstad Thebe.

Ramses II var väldigt äregirig, vilket gjorde att han tillsammans med sina rådgivare planerade sitt eget gravpalats, Ramesseum. Innan han själv lades till den sista vilan måste han emellertid gravsätta talrika familjemedlemmar i Egyptens största nekropol.

Ramses II fullbordade det arbete som Sethos påbörjat – Amontemplet i Karnak – och gjorde det dessutom mer ståtligt än denne någonsin kunnat drömma om. 134 kolonner som var och en är 24 meter hög, stöttar och pryder den stora pelarsalen.

Även Luxortemplet byggdes om av Ramses II. Han lät förstora gårdsplanen och prydde platsen med statyer föreställande honom själv. Ramses besökte Hatscheputs tempel, drottningen som härskat i Egypten 200 år före Ramses. Men han ansåg att det var otänkbart att en kvinna skulle kunna ha varit landets härskare, och lät avlägsna alla skrifter som handlade om drottningen från templet.

Ramses älsklingshustru Nefertari dog ungefär 1253 f. Kr, och han lät bygga gravmonumentet Drottningarnas dal till hennes ära. Drottningarnas dal, som ligger strax söder om Konungarnas Dal, är den sista viloplatsen för ungefär 90 av faraoernas främsta hustrur. Monumentet över Nefertari är dock större, värdigt en farao.

Ramses II dog slutligen 1213 f. Kr, 92 år gammal. Han efterlämnade över 100 barn, ett blomstrande och välmående land och en huvudstad vars byggnader än idag har sin skönhet kvar.

Konungarnas Dal på den västra stranden av Nilen är den största och mest välkända nekropolen i Egypten. Hittills har man funnit över 60 gravar, speciellt från härskarna under Nya riket. Några av de mest välkända gravarna är grav nummer 7, där Ramses II själv vilade, grav 42, som var Hatscheputs dödstempel, och grav 62 där Tutankhamun vilade. Den yngsta graven i Konungarnas Dal tillhörde Ramses XI (tjugonde dynastin), som lät upprätta sitt dödstempel i Konungarnas Dal enligt sina föregångares tradition. Han blev dock aldrig begravd i templet, vilket man idag tror berott på att gravplundringar redan under hans tid var en lönande och växande verksamhet. Organiserade grupper plundrade gravar och sålde innehållet till hälare och köpmän.

Konungarnas Dal blev bortglömt och var så under många århundraden. Inte förrän 1708 upptäckte den franska prästen och missionären Claude Sicard av en slump de första gravarna i Konungarnas Dal och startade därmed en våg av arkeologiska expeditioner. Vetenskapsmän från alla rika länder i världen ville vara med och upptäcka hemligheterna i dalen. Den systematiska utforskningen av dalen inleddes i och med Napoleons expedition till Egypten.

Den mest berömda graven är Tutankhamuns, som tack vare sina påkostade utsmyckningar bevisar de fantastiska konstfärdigheterna, rikedomarna och betydelsen som det egyptiska riket ägde. Den 4 November 1922 upptäckte den brittiske arkeologen Howard Carter (1874 – 1929) Tutankhamuns orörda grav. Den 17 Februari 1923 stod han till slut i faraons gravkammare och öppnade den praktfulla sarkofagen. De värdefulla gåvorna i graven och dess utsmyckningar kan idag ses på Kairos arkeologiska museum.