Historia

De tidigaste spåren av mänsklig aktivitet på ön är daterade till 7000-7500 år före vår tideräkning, då ön fortfarande satt ihop med Storbritannien (den försvann ca 1000 år senare). Även i detta land befolkade kelter marken för länge sedan, något som fortfarande märks i landets konst, musik och språk. Det finns idag inte så många spår kvar av dessa bosättare. Man kan från 3500 år före vår tideräkning se spår av de människor som kommit till ön och i större utsträckning börjat med jordbruk, tamdjur och troligen keramik. En känd fornlämning från denna tid är gravmonumentet Newgrange. Man tror att monumentet tack vare sin utformning som gör att solen lyser in i kammaren en dag om året, visar att dåtidens invånare påverkades av religion och dessutom hade kunskaper i astronomi. Till stor del var de människor som befolkade landet keltiska folkslag och fortsatte även att vara så ett bra tag. Romarnas invasion av de brittiska öarna påverkade inte Irland nämnvärt mycket. Sannolikt kom kristendomen till Irland år 450 med saint Patrick, som även är upphovsman till Irlands nationaldag den 17 mars; S:t Patricks day. En symbol som är starkt förknippad med just detta helgon är treklövern, som står för treenigheten.

I slutet på 700-talet blev landet anfallet av norska vikingar. Dessa med den norska hövdingen Turgesius i spetsen grundade landets första riktiga stad, Dublin. Det är även vikingarna som gett ön dess gaeliska namn, ”Erin” eller ”Eire”. Vikingarna bildade så småningom fler städer och landet blev uppdelat och styrt av de olika hövdingar som härstammade från vikingarna.
Omkring år 1100 gjordes de första brittiska försöken att erövra Irland, vilket var början till en långvarig konflikt mellan irländarna som ville att Irland skulle vara självständigt och Engelsmännen och de som stödde dessa. Först på 1600-talet kontrollerade England hela Irland. Något som är viktigt att påpeka är att England på 1500-talet övergått till protestantismen, vilket ledde till att öka motsättningarna mellan engelsmännen och irländarna som var katoliker. I mångt och mycket har katolikerna diskriminerats under Irlands historia. Missnöjet ledde till till uppror och i många fall till väpnad kamp. Flera grupperingar bildades och vissa av dessa försökte på politisk väg för att förbättra villkor vilkor för katoliker och att friställa Irland.

Under 1800-talet hade Irland blivit överbefolkat och fattigdomen var utbredd. 1845 drabbades landet av en ödesdiger potatissjuka vilket ledde till stor svält. Ca en miljon irländare emigrerade till Amerika och ca en halv miljon gick ett tragiskt öde till mötes då de drabbades av svält eller någon av de olika epedemier som härjade i dåtidens Irland. De svåra tider bidrog till ett hårdare klimat och kampen mellan unionisterna- de som ville bibehålla unionen med England och republikanerna- de som ville ha en självständig rebublik. En av de kanske mest omtalade grupperingar som kämpat för ett fritt Irland är Sinn Fein (gaeliska för vi själva) och många av de upprorsmännen sågs som hjältar bland folket. 1921 undertecknades ett avtal om att Irland skulle bli en självstyrande republik och att Nordirland skulle få vara kvar i unionen om de så ville. Den engelska flottan skulle få tillstånd att gå in i irländsk hamn och de irländska ledamöterna skulle svära trohetsed till Englands kung. Trots dessa förbehåll var en majoritet av det irländska folket för avtalet i i Irlands första val. 1949 blev gränsen mellan Nordirland och resten av Irland permanent och republiken Irland bildades.

Även om de två olika fraktionerna, unionisterna och nationalisterna/republikanerna, till stor del är uppdelad mellan protestanter och katoliker kan det vara viktigt att påpeka att det först och främst inte är en religionskonflikt, utan en fråga om delningen av landet. Konflikten i Nordirland har fortsätt fram till dags datum, även om den på långa vägar inte är lika våldsam som tidigare. Bombattentat, terroraktioner, arresteringar, våldsamma aktioner förekom frekvent under 70- och 80-talet i Nordirland. England försökte skapa lugn i genom att sätta in 20 000 militärer vars befogenheter innebar att de fick göra nästan vad som helst för att bekämpa de som ansågs som terrorister. Stora inskränkningar i lagen gjordes och det var till stor del kaos i Nordirland under 70-talet. Även FN försökte hjälpa till, men stoppades av England och man ordnade istället konferenser som tyvärr inte ledde någon vart. Det har gjorts olika förslag till lösningar, men då det idag inte enbart handlar om delningen utan även frågan om vilka och hur landet ska styras är frågan inte den lättaste att lösa. 1998 förhandlade man fram det så kallade långfredagsavtalet och genom folkomröstningar i både Nordirland och republiken Irland godkändes avtalet. Det innebar bl.a att alla paramiltära grupper som skrev på för vapenvila och lämnade in sina vapen skulle få amnesti och eventuella fångar från dessa grupper skulle släppas fria. 2005 deklarerade IRA:s arméledning att man skulle lägga ner den väpnade kampen och enbart hjälpa till att utveckla politiska och demokratiska program genom fredliga medel. Bildbevis på inlämnandet finns ej då man sade att man inte vill röja identitet på de människor som lämnade in vapnena.

Även om våldet under 2000-talet på långa vägar inte har varit lika våldsamt som under 70- och 80-talet har det förekommit våldsdåd och oroligheter i Nordirland. Oftast är det dock fråga om mindre grupper och som har begränsat folkligt stöd. Även om Irlands histora till stor del har varit både våldsam och brokig ska man inte tro att landets historia enbart präglas av kamp och strid. Landet, som har en stark berättartradition, har många legender och mytiska historier att bjuda på. Dagens musik, berättelser och konst påminner ofta om svunna tider och gör det lätt att drömma sig bort till den mystisk och magi som den gröna ön faktiskt består av.