Historia

Man tror att Island upptäcktes så tidigt som på 700-talet. Det var då iriska eremiter, vilka också kallas paper, som hade besättningar som tillfälligt befann sig på Island. Iriska eremiter var människor som härstammade från Irland. Men de utgör bara en liten den av Islands förhistoria, för redan hundra år senare, i mitten på 800-talet var de borta från ön. Då upptäcktes nämligen Island på nytt. De som nu upptäckte ön den här gången var en färing som man säger heter Naddodd och en svensk med namnet Gardar Svavarsson. Svavarsson sägs ska ha varit son till den kände godsägaren på Själland, ”Svarvar den svenske”. Gardar ska ha upptäckt ön och efter att ha spenderat en vinter där åkt till Norge och berättat om sin upptäckt, vilken han prisade. Ön blev därmed också uppkallad efter Gardar och fick namnet Gardarsholm.

Namnet försvann dock ganska fort med tiden och kom senare att kallas just Island, efter att en viking kommit till ön strax efter Gardar och försökt odla ett stycke mark. Efter vikingen kom sedan ännu mer människor, enligt sägnerna två skepp fullastade med såväl människor som boskap och husgeråd. Fosterbonden Ingolf Andersson vräkte sina högsätesstolpar över bord, så fort han fick syn på ön. Hans tanke var att genom den handlingen låta gudarna visa honom var han skulle bo. Där högsätesstolparna hittades skulle han bygga sin gård. Vilket han också gjorde, tre år senare efter att han kastat dem i vattnet återfanns de och han byggde på den platsen upp sitt hem. Gården fick namnet Rökviken, eller Reykjavik som vi idag säger. Namnet kom till på grund av de rykande heta källorna som fanns i närheten. I och med att Ingolf byggde sin gård här blev han en av de första som verkligen bosatte sig på Island på allvar.

I och med att det främst var norrmän som flyttade till ön blev den snabbt koloniserad av dessa. Många av de som flyttade hit var så kallade stormän, det vill säga framstående och mäktiga män under den här tiden. Att många flydde berodde på att kungen i Norge, Harald Hårfager gjorde sig själv till ensam härskare i och med att han enade Norge. Det här var i slutet av 800-talet och några par hundra år senare kom Island att bilda en union med Norge.

Men det var inte den enda unionen genom Islands tid, drygt 400 år senare kom Island under danskt styre i och med Kalmarunionen, en union mellan de nordiska länderna Danmark, Sverige och Norge. Det danska styret fortsatte på Island ända fram till 1900-talet, då man tog sig fri och började styra landet själv. Ett par år senare blev man också en självständig stat. Men man var fortfarande i en union med Danmark och delade samma kung och genom unionen fick Island hjälp med utlandspolitiken.

Dock uppstod en konstig situation under andra världskriget då Danmark blev ockuperat av tyska arméer och Island av brittiska. Under kriget, år 1944 gick unionsavtalet som man hade med Danmark dessutom ut. Islänningarna valde då att inte förlänga det, utan istället utropa sig själv som en republik. Detta gjorde man kanske främst för att undvika risken att bli ockuperade av Tyskarna och vissa danskar har därmed valt att se handlingen som ett förräderi mot dem.

Idag är Island fortfarande en republik och landet är väl känt för så väl sin historia, som vackra natur och fiskexport. Landet har en fiskindustri som står för en stor del av landets ekonomi, men även turismen är mycket viktig.