Peterskyrkan

Peterskyrkan i Italien är mycket mer än ett praktfullt byggnadsverk, katedralen är kristendomens centrala byggnad – ur konsthistoriskt, arkitektoniskt, historiskt och inte minst ur andligt perspektiv. Peterskyrkans historia går tillbaka till år 324, då kejsaren Konstantin gav order om att man skulle bygga en basilika med fem skepp över aposteln Simon Petrus grav. Den byggnaden är föregångaren till den kyrka vi idag känner till.

Under 1400-talet byggde man till slut vidare på Konstantins basilika. Dock var stora delar av byggnaden i så dåligt skick att påven Julius II istället gav order om ett monumentalt nybygge. Den 18 April 1506 lades grundstenen för den nya Peterskyrkan. Det ofattbart kostsamma bygget finansierades genom en flitig och lukrativ handel med avlatsbrev samt genom den så kallade ”Peterspenningen”. De första ritningarna till den stora nya helgedomen gjordes av Bramante. Efter dennes död 1514 fortsatte Rafael, da Sangallo d.y. och Peruzzi med arbetet. Fram till 1546 fortskred byggandet ganska långsamt. Konkurrensen mellan de äregiriga byggmästarna orsakade ytterligare förseningar. Gång på gång ändrades ritningarna och lika ofta avstannade arbetet helt under kortare eller längre perioder. 1547 befalldes dock Michelangelo av påven Paulus III att färdigställa byggnaden. Michelangelo var redan då 72 år gammal och arbetade med byggnaden fram till sin död 1564. Den 18 november 1623 stod Peterskyrkan till slut färdig och påven Urban VIII kunde inviga den nya gravkyrkan. Byggnadsarbetena på den stora basiliskan hade pågått i nästan 120 år. Tjugo påvar, från Julius II till Urban VIII, var under sin ämbetstid sysselsatta med skapandet av den praktfulla helgedomen.

Basilikans mest kända detalj är den enastående kupol som höjer sig högt över byggnaden. Den är världens största fristående byggnadsverk i tegel. Kupolens diameter är 42,34 meter och höjden 43,2 meter. Kupolen vilar på fyra femkantiga pelare, som var och en har en diameter på 24 meter.

Peterskyrkans inre, som förutom huvudkupolen också har åtta mindre sidokupoler, smyckas av ungefär 800 pelare och 390 enorma statyer av travertin, marmor, stuck och brons, liksom 45 altare. Alldeles vid mittskeppets början ligger en porfyrskiva infattad i golvet, en skiva som fanns framför högaltaret i Konstantins första basilika och på vilken Karl den store år 800 kröntes till kejsare av påven Leo III. En bit längre fram står monumentet över den svenska drottningen Christina, som 1654 abdikerade för att bli katolik och levde i Rom större delen av tiden fram till sin död 1689. Hon är en av de drygt hundra personer som ligger begravda i S:t Peterskyrkan. Av de övriga är 91 stycken tidigare påvar.