Pont du Gard

Pont du Gard är den största bevarade akveduktbron från antiken. Den nästan 2000 år gamla akvedukten är södra Frankrikes kanske mest magnifika vittnesbörd om den romerska civilisationen. Pont du Gard sveper över den lilla floden Gardon nära den sydfranska romarstaden Nemausus (Nimes). Romarna byggde Pont du Gard under det första århundradet efter Kristus för att försörja staden med dricksvatten, samma vatten som idag är känt under namnet Perrier. Akveduktbron var en del av en nästan 50 kilometer lång vattenledning genom vilken vattnet från källorna nära Uzès transporterades utan pumpar eller andra mekaniska anordningar. Med hjälp av bara primitiva mätinstrument lyckades romarna beräkna den nödvändiga stadiga sluttningen för akvedukten. Ett absolut mästerverk med tanke på att höjdskillnaden mellan källorna och staden Nemausus (Nimes) bara är 17 meter. Vattenledningens genomsnittliga sluttning är också bara 0,25 meter per kilometer. Akvedukten försåg staden med vatten i mer än 300 år.

Utan något som helst murbruk fogades de upp till sex ton tunga stenblocken perfekt till varandra. Romarna fulländade tekniken genom att bygga i olika skikt. Stenblocken hålls stabilt ihop enbart genom stenarnas tyngd och den friktion som uppstår. De mäktiga pelarna i den nedersta och mellersta nivån i Pont du Gard byggdes rakt ovanför varandra för att undvika en alltför stor belastning på valvbågarna. Valvens spännvidd minskar från mitten av bron och ut mot bägge stränderna. Över 61 enorma och upp till sex ton tunga kilstenar bearbetades noggrant innan de placerades i bågarna. Ungefär 1000 arbetare var sysselsatta med brobygget under tre år. Med enkla verktyg bearbetade de klippblocken och reste bron. Byggkranar med block och talja användes för att göra arbetet lättare.

Pont du Gard är ungefär 49 meter hög och består av tre våningar. Allt som allt består bron av 52 valvbågar. Akveduktens nedersta våning är 142 meter lång, 22 meter hög och 6 meter bred. Sex valvbågar spänner över Gardon. Den mellersta våningen är 242 meter lång, 20 meter hög och 4 meter bred. Den översta våningen är själva vattenledningen. Den är 275 meter lång, 7 meter hög och 3 meter bred. Sammanlagt 35 valvbågar bär vattenledningen över Gardon på ungefär 49 meters höjd. Vattenledningen är 1,8 meter djup och 1,2 meter bred. Rännan faller 0,19 meter per kilometer. Under romarnas tid rann dagligen 20,000 kubikmeter vatten till Nemausus (Nimes) över Pont du Gard.

Från 300-talet blev akvedukten mer och mer försummad och förföll gradvis. Under 800-talet blev vattenrännan till slut fullständigt förkalkad och slutade fungera. Fram till 1700-talet användes Pont du Gard som bro. Man förflyttade sig över floden på den mellersta våningen. För att skapa plats för vägbanan måste pelarna göras smalare, vilket inte alls var bra för dess stabilitet. 1702 blev pelarna därför restaurerade och bron spärrades av för trafik. Som ersättning byggdes 1747 en ny bro nära akvedukten.