Mount Rushmore

Mount Rushmore National Memorial. Det stora monumentet är ett porträtt av fyra amerikanska presidenter.

John Gutzon de la Mothe Borglum kom på idén till porträtten. Han var en bildhuggare och målare som levde 1867 – 1941. Gutzon ville skapa ett monument som skulle symbolisera den amerikanska nationens principer och ideal, och ansåg att det fanns fyra presidenter som var idealiska för det ändamålet.

Riktlinjerna för monumentet fastställdes 1923, då planen presenterades av Gutzon Borglum och South Dakotas historieminister. Porträttet skulle föreställa George Washington, nationens fader, Thomas Jefferson, de mänskliga rättigheternas främst förkämpe, Abraham Lincoln, republikens räddare under inbördeskriget och Theodore Roosevelt, erövrare av hela västra USA och Panamakanalens byggmästare.

Arbetet på Mount Rushmore inleddes 10 Augusti 1927. Gutzon Borglum och hans nästan 400 medarbetare arbetade febrilt med projektet. Dock gjorde vädret att arbetet enbart kunde genomföras under slutet av våren och somrarna. Under 14 somrar arbetade Borglum fram sin vision i sten, som han dessvärre aldrig skulle få möjligheten att slutföra personligen. Han dog sju månader innan arbetet slutfördes, den 6 mars 1941. Den 31 Oktober 1941 ägde den officiella invigningen av Mount Rushmore National Memorial rum.

Gutzon Borglum hade planerat sitt projekt in i minsta detalj. Varje porträtt skulle bli ungefär 20 meter högt. Till att börja med skulle de stora mängderna av överflödig sten tas bort, ungefär 450,000 ton. Detta utfördes med tryckluftsborrar och dynamit. Sprängningarna var så pass välplanerade att ungefär 90% av det överflödiga materialet kunde sprängas bort. Det ytterst svåra detaljarbetet som följde övervakades av Borglum själv. Till detta arbetet användes specialkonstruerade tryckluftsborrar som kunde åstadkomma en mycket slät yta. Graniten i berget var extremt hård, vilket innebar att porträtten av Thomas Jefferson och Abraham Lincoln fick flyttas lite från de ursprungliga placeringarna. Finansieringen av projektet sköttes från början med hjälp av privata medel, samt med stöd av de rika järnvägsbolagen. Men det var inte förrän USA:s regering tog över projektet 1938 som finansieringen blev helt säkerställd. De sammanlagda kostnaderna för projektet uppgick i den tidens penningvärde till nästan 1 miljon amerikanska dollar.