Niagrafallen

Ungefär 100 kilometer söder om den kanadensiska storstaden Toronto utgör Niagarafallen gränsen mellan Kanada och USA. Längs en sammanlagd sträcka på över en kilometer störtar vattenmassorna i Niagarafloden, som förbinder Eriesjön med Ontariosjön, mer än femtio meter ned i djupet. Niagarafallen hör utan tvivel till en av de vackraste turistattraktionerna på den amerikanska kontinenten, även om denna förstås inte alls lider någon brist på naturliga underverk.

Efter att fallen upptäcktes av jesuitpatern Louis Helpin 1678 har de förändrats i flera avseenden. Delvis beror de synliga förändringarna på den ständiga erosion som har påverkat vattenfallen under århundradena, men delvis har människans ingrepp lett till bestående skador.

När den stora glaciär som fanns i området kring de fem stora sjöarna . Övre sjön, Michigansjön, Eriesjön, Huronsjön och Ontariosjön – smälte bort vid slutet av den senaste istiden, ungefär 12,000 år sedan, fick det vattenmassorna i Eriesjön att svämma över. Smältvattnet bildade Niagarafloden, som vid Niagaraförkastningen kastar sig ned mot Ontariosjön. På den kanadensiska sidan bildar floden de så kallade Horseshoe Falls och på den amerikanska Bridal och American Falls. I vattenfallen finns en kedja av små öar, av vilka Goat Island kanske är den mest kända. Ungefär 90 procent av vattnet störtar över Horseshoe Falls på den kanadensiska sidan och bara ungefär 10 procent över fallen på amerikansk mark.

Stenen i Niagarafallen visar en unik geologisk egenskap. Ytlagret utgörs av hård dolomit. Under denna finns erosionskänslig skiffer. De nedstörtande vattenmassorna i Niagarafallen medför ständig erosion i den mjuka stenen längst ned: Skifferlagren bryts loss, vilket undergräver den överliggande dolomiten tills överhänget inte kan hålla längre och störtar ned mot flodbädden. Upp till två meter sten bryts på så sätt loss från klipporna varje år. Detta innebär att Niagarafallen sedan de bildades har vandrat ungefär 11 kilometer uppströms, i riktning mot Eriesjön. Efter att vattenmassorna i Niagarafloden började användas för att utvinna energi åt industrierna kring de fem sjöarna och delvis leddes om kunde vattnets våldsamma påverkan mildras och erosionen bromsas.

Men den intensiva energiutvinningen ur Niagarafloden är inte oomstridd. De talrika vattenkraftverken i floden har mer än tämjt den. Där en gång upp till 6,000 kubikmeter vatten per sekund obehindrat störtade nedför klipporna strömmar idag högst 3,000 kubikmeter utför fallen. Man kan säga att vattenmängden styrs med knapptryckningar, eftersom Niagarafloden och dess vattenfall idag är ett fullständigt reglerat och styrbart system. Så länge turistsäsongen pågår får fallens besökare under dagtid se det unika skådespelet med dånande vattenmassor och ånga som sprutar kilometerhögt upp i luften. Men så snart den sista turistbussen har lämnat parkeringsplatsen leds vattnet istället om till kraftverken för att tas i bruk för strömförsörjningen.